vickeiaustralien

Idag på praktiken skulle jag och Siham för första gången ha en riktigt kontakt med patienterna på Parkview, den avdelningen som vi är just nu. Sjukt nervös blev jag när Gaye vår handledare sa att vi skulle få prata lite emd dem en stund och se om de behövde någon hjälp från centrelink, som jag har förstått det typ som vår försäkringskassa. Vi fick överfallslarm som vi skulle ha på oss, efter en snabb genomgång av hur de fungerar och hur man löser ut dem så va det dags att gå ut till de två killar/män vi skulle prata med. Det finns tre sätt att utlösa larmet på, antingen trycka på en knapp eller dra i ett snöre eller när larmet hamnar i vertikalt läge. Den ska hela tiden vara lodrätt, men om man skulle bli knuffade eller så ska larmet lösas ut så därför piper det tre gånger när det lämnat lodrät läge o sen går det riktiga larmet igång! Nervös som jag var, så glömde jag allt om larmet så fort jag lämnade kontoret och tänkte inte på att när jag satte mig ner så lämnade manicken lodrätt läge :P hah, så nu kan jag checka det från min att-göra-innan-jag-dör-lista! Jag var helt inne i det jag skulle göra och efteråt kändes det iaf bra att ha genomfört samtalet någorlunda bra :) finns ju alltid saker som kan bli bättre, men vi är ju där för att lära oss.

Idag fick vi gå hem en timme tidigare för handledarna och våra andra supervisors skulle ha möte :) så vi fick lite mer tid att komma i ordning, plugga eller vad vi känner för. De säger att vi ska lära oss att koppla bort tankarna från praktiken när vi går därifrån så att vi inte blir helt utmattade :) De är helt underbara, jag kan säga det hur många gånger som helst. Men så är det, de gör allt för att vi ska trivas verkligen och idag fick vi beröm för hur bra vi förstår allt de säger på engelska. Som Sally uttryckte det så är de nästan lite rädda för oss som kan ett andra språk så pass bra att vi kan förstå och göra oss förstådda så som vi faktiskt kan :P Kul att höra för ibland känns det bara som att tungan fastnar i halsen och man får inte riktigt fram det man vill säga. Vet inte om jag har sagt det men förutom oss tre är det en tjej till som har sin praktik här, hon är rätt mycke äldre än oss och pluggar någonstans här i Sydney. Ibland känns det lite som att hon skuffas undan lite av oss tre, för de undrar ju mycket om hur det fungerar i Sverige och vad vi gör i skolan osv. Det är liksom lite vi tre och sen Karen :P

När vi kom hem idag efter matinköp så satt den en STOR spindel på väggen i vår korridor! Ni som känner mig, gissa om jag skrek när jag såg den!!?? Sen har Siham gått runt och skrämt mig hela kvällen, jag flyger en meter och skriker och hon har hur kul som helst åt det, dumma henne!! :P Skulle lagt upp en bild men det fnkar såklart inte, får testa på facebook, så ni får titta där istället! :P Första spindeln jag sett sen vi kom hit :S hatar dem, vågar man sova inatt eller kommer de in i mitt rum me?? Iiiiuuuuh!!

Pussar <3

Ps. Kommentarer är kul, tråkigt att komma in o uppdatera när ingen kommenterar ju :( Kom igen jag vill ju veta vilka som läser!!